Går du norrut på Götgatan från Skanstull och med Globen i ryggen kommer du förr eller senare till hörnet Götgatan-Åsögatan. Sneglar du till höger så ser du tegelkvarteret som så länge jag kan minnas har förknippats med Stalands möbler. Men hänger du kvar där ett litet slag så inser du att du står och betraktar en viktig del av Stockholms bryggerihistoria.

Här huserade nämligen både Neumüllers bryggeri och så småningom St Eriks bryggeri. Det senare har inget med dagens bryggeri med samma namn att göra och inte heller något med St Eriksplan att göra. St Erik var och är helt enkelt huvudstadens eget skyddshelgon.

Man kan säga att kvarteret Förmannen fyller första delen av ytan mellan Åsögatan och Kocksgatan om du viker av från Götgatan. Här etablerade sig det Tyska bryggeriet med fokus på bayersk öl under 1840 talet och bryggeriverksamheten var levande drygt hundra år under olika namn innan medläggningen 1959. Bryggerihistorien är dock äldre än 1840 talet på denna plats då det redan på 1670-talet existerade ett bryggeri som grundades av Per Hentzig från Linköping.

Fredrich Rudolph Neumüller blev central för Stockholms bryggerihistoria då han dök upp i Stockholm 1845. Helt utan erfarenhet startade han ett bryggeri med fokus på ett underjäst lageröl med bayersk touch. Neumüller lämnade inget åt slumpen så bryggmästaren Georg Bechmann hämtades naturligtvis från Bayern. Kvalitet förpliktigar skulle man kunna säga. Neumüller hade därför också stor framgång. Han byggde om och moderniserade anläggningen. Väl framme vid 1860 talet installerades en ångmaskin och under 1870-talet arbetade inte mindre än trettiosex personer i bryggeriet. Under åren 1873-1874 byggdes ett nytt brygghus, nya jäs- och lagerkällare. Dessutom byggdes nya tappningslokaler för att ytterligare effektivisera verksamheten.

För att förstå Neumüllers framgång så måste man förstå Bechmanns betydelse. Neumüller var ju Sockerbruksmästare och han var helt utlämnad till Bechmanns kunskap om ölbryggning. Men vi ska samtidigt ha klart för oss att Neumüller hade andra fördelar. Utan Neumüllers bakgrund och hans mod att testa nya saker hade det inte blivit mycket av verksamheten. Därför är det viktigt att se den resa han gjorde innan bryggeriverksamheten tog form.

Friedrich Rudolph Andreas Neumüller såg solens ljus i Diepholz 1824. När han var tjugoett reste han till Stockholm för att ta över ledningen över Åhrberg & Fagerbergs sockerbruk på Hornsgatan. Efter åtta år i den svenska huvudstaden köpte Neumüller ett mindre bryggeri på Tullportsgatan (det som idag är Åsögatan) som blev Neumüllers bryggeri. Han flyttade snare även till Skarpnäcks gård söder om Stockholm där han bedrev jordbruk. Han skaffade även fler gårdar i närheten. Det handlar i första hand om gårdar i Nacka och Klisätra. För Neumüller handlade det mycket om timing och vad som är tur och vad som är skicklighet spelar mindre roll. Helt klart är att han uppfattade att de svenska skråreglerna luckrades upp i mitten av 1800 talet och det gav honom chansen att kliva in i bryggeribranschen. Han uppfattade också industrialismens påverkan på bryggeribranshen. Därför byggde han snabbt om lokalerna så att han kunde brygga en underjäst bayersk öl. Det innebar bl a att kunna hantera kylning i olika processer.

Neumüller gick in i branschen 1854 med en verksamhet med 15 anställda. Framme i slutet av 1880 talet hade verksamheten växt och hade inte mindre än 101 anställda. Det är viktigt att notera att detta skedde samtidigt som svensk ekonomi var väldigt skakig och upp emot 20% av befolkningen emigrerade till i första hand USA. Detta måste sägas vara ganska imponerande. Och även om Neumüller själv klev åt sidan ska vi längre fram titta på vad som hände med kvarteret Förmannen då det kom att förknippas med bryggeriverksamhet fram till mitten av 1900 talet.